Sommarjobb

Min läkare var mycket noga med att poängtera att jag på inga villkor fick jobba mer än 50% och absolut inget nattarbete, oregelbundna tider eller stress för då skulle han skriva ett nytt sjukintyg till mig.

Det känns bra med någon som faktiskt bryr sig om hur jag mår. Även om det är ur en rent proffesionell synvinkel. Han vill inte behöva dras med mig längre än nödvändigt.
Men eftersom jag själv är lite delad i min uppfattning om hur jag borde må och vad jag borde göra är det skönt med någon som säger åt mig på skarpen.

Egentligen borde jag nog höja medicinerna också, men det är så få veckor kvar av skolan nu och jag vill verkligen kunna gå på sommarlov och känna att det fungerade till slut. Det kommer det inte att göra om jag ska höja mediciner för då blir jag speedad och kan inte koncentrera mig. Jag kanske får höja senare i sommar då det inte gör något om jag snurrar runt som en osalig ande i lägenheten.

Läkarbesök

Var på återbesök hos min läkare idag. Efter det ville jag bara gråta.
Jag vet egentligen inte varför. Han tog upp allt som var bra och jag berättade vad som blivit bättre sedan sist. Och det är ju ganska mycket!
Men ändå, känslan av att min logik och mina känslor inte sitter ihop.
Känslan av att jag vet hur saker och ting borde vara, jag vet hur jag ska tänka, jag vet vad jag ska göra, men det vill inte fungera. Demonerna kommer och tar över förr eller senare ändå. Det gör de alltid och det finns inget som gör att denna gången känns annorlunda.

Jag har fått hjälp. Jag har fått mediciner, men ändå är jag övertygad om att det kommer att hända igen. Jag kommer att falla igen. Precis som mjölk som kokar över just när man vänder ryggen till...

Jag önskar att jag kunde tro att livet bär.

Ny vecka

Ny vecka, ny trötthet.
Kanske är det mest för att proven börjar hopa sig eftersom terminen snart är slut.
Kanske är det för att jag ska träffa både samtalskontakt och läkare i veckan.
Kanske är det för att förra helgen var så bra att jag fortfarande inte riktigt har hämtat mig.

Veckan blev lite av ett vacuum efter den helgen. Ganska skönt, men samtidigt kom insikten att snart är det sommar.
Jag har inget jobb och alla de underbara klasskamraterna försvinner. Inte helt förståss, men man ses inte varje dag längre och de åker bort till sommarstugor och utlandssemestrar. Vad ska jag göra då? Jag vet ju hur det brukar sluta. Jag sitter inne framför datorn och gör ingenting och helt plötsligt börjar skolan igen och jag förstår inte vart sommaren tog vägen.

Det positiva är ju att de jobbiga personerna på skolan också försvinner. Flera av dem kommer inte tillbaka nästa år och det är ju skönt. Det blir lugnare utan dem. Mycket lugnare.

Uppåt, uppåt, uppåt

Det har gått uppåt i helgen. Jag har umgåtts med klasskamrater och skrattat, flamsat och gosat som jag inte har gjort på väldigt länge. Helt fantastiskt!
Jobbigheter har det också varit i form av spöken som dykt upp i min hjärna. Någon liknade någon jag kände förr och så var tankarna igång...
Men mest glatt, så nu sitter jag och väntar på fallet. Det som alltid kommer då jag mått lite för bra. Haft lite för roligt.

Fått ytterligare bekräftelse på mina skådespelartalanger också. Ingen ser att jag mår dåligt ens när jag sitter bredvid dem och gråter. Vet inte om det egentligen är något att sträva efter. Jag är dyktigare på att vara öppen nu. Jag kan säga att jag mått dåligt. Nästa steg är väl att säga till precis när jag mår dåligt och be om de kramar och den omsorg jag faktist behöver vid de tillfällena.
Samtidigt som det är skönt att slippa människor som ser på mig med medlidande i blicken. Människor som inte märker utan bara pratar på och fortsätter skämta. Svår avvägning det där.

Pigg och trött

Jag hade tänkt skriva ett glatt inlägg om hur otroligt pigg jag har varit de senaste dagarna. Jag har varit uppe sent och spelat dataspel och trivts ganska bra. Hela tiden har jag väntat på bakslag, men de verkar ha uteblivit. Så kanske medicinen hjälper...

Jag funderade också på om det är så här "vanliga" människor har det? Att kunna vara uppe sent en kväll utan att fundera på om man fungerar alls dagen efter. Jag tänker alltid att jag kan ta en tupplur på eftermiddagen och i värsta fall ligga i soffan resten av kvällen om jag måste vara i skolan på dagen. Så tänker nog inte andra.

Det är i alla fall så att jag tror att jag kunde vara så pigg eftersom jag inte varit i skolan. Jag har inte behövt koncentrera mig på något utan bara spelat dataspel och tagit det lugnt. Idag märker jag att jag inte kan följa en längre text. Jag har helt enkelt inte koncentrationen. Det är också svårt att skriva detta inlägget för jag håller inte riktigt ihop tankarna.

Idag måste jag absolut sova någon timme mitt på dagen för att hålla ihop resten av veckan!

Vill inte!

Trött helg har mynnat ut i ännu tröttare vecka.
Jag har absolut ingen lust att gå till skolan idag. Jag vill inte, jag orkar inte!
Samtidigt har jag inte riktigt tid att vara hemma. Jag halkar efter så mycket ändå med min stackars halvtid.

Jag får gå dit och ta det för vad det är. Klarar jag dagen utan att sitta och gråta i ett grupprum så borde jag vara nöjd. Fast jag vet ju att jag kommer att vara irriterad på mig själv för att jag inte orkar plugga så mycket som jag borde. Det kommer att vara många pauser idag och det klarar jag inte riktigt av. Demonerna brukar krypa fram och börja tjata på mig att jag borde göra mer, borde orka mer. Jag är så trött på dem!

Samtalskontakt!

Idag har jag varit hos min nya samtalskontakt för första gången. En psykolog.
Hon verkade dock ganska trevlig och förklarade sina tankegångar för mig. Det känns alltid bra när någon anstränger sig för att jag ska förstå och inte bara ångar på i sin egen takt. Jag har ju ett lite långsamt grundtempo, så folk behöver dämpa sig lite för att jag ska orka med. Efter nästan en timma där blev allt hon sa lite luddigt och jag var tvungen att koncentrera mig oerhört mycket för att hänga med överhuvudtaget. Hur som helst ska jag tillbaka och hoppas att hon kan hjälpa mig att tysta demonerna.

Dock har jag inte mycket till övers för deras framförhållning. Fick kallelsen igår. Så jag hann inte förbereda mig på att jag skulle dit, även om det kanske var bra för då hann jag inte oroa mig heller.

Jag önskar att jag hade koncentration nog att skriva långt och intelligent här, men det existerar inte hos mig just nu. Någon gång kanske...

Pyssel

Jag klistrade fina klistermärken på min dosett idag. Om jag nu ska dras med den kan den ju lika gärna vara lite rolig.
Egentligen behövs väl ingen dosett för 1½ tablett/dag, men... jag har ju inget kom-ihåg på sådant. Det vet jag ju sedan tidigare då jag fått för mig att jag ska äta vitamintabletter eller järntabletter. Det går bra första veckan ungefär sedan är jag varje morgon lika osäker på om jag tagit någon tablett till frukost eller inte. Med vitaminer och järn spelar det kanske inte så stor roll och det blir 1, 2 eller ingen tablett, men med medicin känns det inte så bra att chansa.
Så, dosett alltså. Lätt att se om dagens fack är öppet och tömt.

Annars är det mest en trött dag. Polleneländet börjar täppa till näsan och jag har fortfarande inte fått någon samtalskontakt. Måste ringa och tjata i veckan.

uppgifter

Jag har fått i uppgift att hitta "mitt inre barn". Låter fruktansvärt flummigt, men jag tror att min kurator tror att om jag hittar den frimodiga lilla tjej jag var innan jag började skolan så kan hon hjälpa mig mota bort demonerna.
Kanske har hon rätt. Jag vet inte, men det är rätt trevligt att återuppleva sin barndoms somrar...
Jag har även fått en stor lust att hoppa hage, men var hittar jag någon som vill hoppa hage med mig? Gatkritor har jag, så att tillverka en är inget problem men det är ju inte så roligt att hoppa själv.

Det som oroar mig lite är att jag inte hittat några fina minnen från min familj. Det är alltid när jag är med andra familjer eller ensam som minnena handlar om. Det andra är att jag egentligen inte har några positiva minnen från skolan. Det hade jag ändå trott för jag har aldrig uppfattat min skolgång som problematisk. Något att fundera på.