Mindfullness

Nu har KBT-tanten kommit på att mindfullness kanske skulle fungera bättre på mig eftersom jag har en tendens att stänga av och försvinna när saker blir jobbiga.
Jag är skeptisk som vanligt...

Kroppsscanning har jag ju använt sedan högstadiet om jag haft svårt att somna. Jag tycker att jag behärskar det ganska bra.
Meditationerna där det handlar om att titta på tankarna och släppa dem avskyr jag. Jag vill inte titta på mina tankar, jag vill att det ska vara tyst i mitt huvud! Nåja, jag får väl ge det några försök.

Någon stans i mig finns det fortfarande en liten demon som motarbetar allt jag försöker ta mig för. Den är fortfarande övertygad om att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer att trilla dit igen för det gör jag alltid.
Det finns en anledning till att jag inte vill höra vad jag tänker...

Snurrigt

Igår snurrade det i huvudet när jag skulle sova.
Från den tröttaste dagen på länge till den piggaste på länge. Denna veckan har verkligen varit berg-och-dal-bana.

Just nu är nog skolan mitt största problem. Jag hinner med nu när jag går på halvtid, men det är inte så mycket mer.
Jag har fortfarande ångest när jag går dit på morgonen.
Jag orkar fortfarande inte äta ordentligt när jag kommer hem på kvällen.
Och snart är det lov och efter det ska jag gå upp på 75%. Jag vet inte hur det ska gå. Jag vet inte ens OM det går...

Och jag borde verkligen inte fundera över detta nu. Det är ju flera veckor kvar...

Trött

Jag hade sett fram emot att sova idag eftersom jag hade en så trött dag igår.
Men vad får jag? Jag har inte sovit såhär dåligt på flera veckor.
Tur att jag har hemmadag idag. Jag ska göra mitt allra bästa för att inte tänka på skolan och inte göra skolsaker.
Det är svårt, men jag ska göra mitt bästa.

Sedan hoppas jag att jag ska ha ro att sova en stund under dagen. Det skulle vara skönt. Världen blir så mycket snällare om jag inte är så trött.

Ett framsteg är i alla fall att jag kunde vila i min trötthet igår. Jag försökte verkligen acceptera att jag var trött och inte pressa mig själv så hårt i skolan. Det gick nästan.

Skola

Första skolveckan avklarad.
Halvtid blir det. Det tyckte min läkare lät sunt och jag tackar och tar emot.
Jag behöver verkligen komma i fas med mig själv.

Jag hade ett mycket intressant samtal med KBT-tanten i veckan. Mina två sidor kom verkligen fram och slogs och jag ville bara gråta, fast det gjorde jag inte. Det kanske jag borde gjort?
Jag tycker i alla fall att jag fick fram hur problematiskt det kan vara i mitt huvud när två lika logiska sidor står mot varandra. Jag vet vilken som har rätt, men känslorna håller med den destruktiva sidan och den del som har rätt innebär ju också att jag är sjuk och jag har väldigt svårt att acceptera det.
Fast egentligen vet jag ju att det är sant...

Oxveckor

Det påstods på tv i morse att dessa veckor fram till påsk kallas oxveckor för att de är så jobbiga och tunga. Jag håller inte med. Tiden kring advent är värst, särskilt som det var många år sedan jag såg fram emot julen...

Nu börjar det tunga arbetet med att gå i min egen takt.

Skolan började igår och jag känner redan hur stormen i huvudet har tagit fart. Stress med stora bokstäver!
Jag har sjukanmält mig hos FK idag och jag hoppas att min läkare kan skriva ett intyg så jag kan få lite avlastning. Börja lugnt och sedan öka istället för att springa fort och sedan falla handlöst.

Jag ska i alla fall försöka!