Tröttheten slår tillbaka

Jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Som tur är är jag lite rastlös och därför inte så benägen att gå och lägga mig. I helgen sov jag hur mycket som helst och apatin börjar göra sig påmind. Jag kanske skulle höja medicinen ändå?
Helst skulle jag vilja sluta ta den, men det lär ju inte göra nåt bättre...

Försöka ta mig ut i solen och tanka D-vitamin kanske?

Midsommar

Det blev en lagom dos friluftsliv och mycket sol. Sol ska ju vara bra sägs det, så man får i sig D-vitamin. Mitt största problem har väl varit att jag haft hjärtklappning i helgen. Bara sådär, helt utan anledning. Det gillar jag inte!
Ändå har jag tagit det lugnt, sovit mycket och njutit av att vara på landet.

Så uppenbarligen har min kropp fått för sig att jag har stressat. Fast jag har tagit det lugnt. Det får vara så länge. Jag är liksom inte gjord för panikångest för jag orkar inte bry mig om då min kropp trilskas.
Jag har i och för sig i uppgift från psykologen att försöka lyssna bättre på mig själv. Inte bara lyssna och ta in alla andra...

Betyder hjärtklappning att jag ska vila? Eller att jag borde aktivera mig lite?
Lyssna går ju an, men tolka...

Sommar

Lugnt och skönt. Fast jag borde söka jobb, men det är så tråkigt så det blir inte av. Det blir mest vila, pyssla, vila lite till. Mitt mående går uppåt, uppåt av det. Lite terapi hinner jag med också, men jag är inte säker på att det går så bra. Jag måste nog prata med psykologen om det. Det är bara min logiska sida som tar plats i det rummet och den är ju inte sjuk... Snarare triggar den demonerna som säger att jag borde förstått allt hon säger själv.
Nåja, jag får vila och kan förhoppningsvis klara en termin till i skolan. Om jag försöker hushålla med energin lite och hoppas att medicinerna gör den sista skillnaden.

Förlorad tid

Jag förlorade en timma nyss.
Klockan var halv åtta och jag skulle gå upp, så jag gick upp, gjorde frukost, åt frukost framför tv:n och tittade på klockan på nyhetsmorgon.
Tio i nio. Nu har grafikern klantat sig tänker jag och kollar på mobilen. Tio i nio...
Jag blev tvungen att gå ett varv i lägenheten och kolla vart sambon var. Uppenbarligen på jobbet, vilket ju var bra, men jag var ju helt övertygad om att han var hemma! Han duschade ju precis innan jag klev upp. Jag hörde honom ju!
Så, jag antar att jag somnade om en timma utan att märka det...

Mer förvirrad start på dagen får man ju leta efter.

Arbetsförmedlingen

Nu är det sommarlov och dags att gå till arbetsförmedlingen.
Tittade på deras hemsida nyss och hela mitt CV är borta, hurra! Det tar ju bara en halv dag att lägga in det igen. Blä!
Jag ska fråga dem om det inte ligger och skvalpar någon stans i deras system. Jag förstår inte meningen med att djävlas på det sättet. Jag har väl bättre saker för mig än att sitta och skriva i mitt förflutna i en databas.

Jag skulle t.ex. vilja åka och köpa sommarblommor. För att det ska bli lite fint runt mig.

Bilder

Fick en massa bilder av min psykolog idag. En av dem fastnade jag för och ska försöka fundera kring.

Hon beskrev känslor som färger på en palett. När allt är som det ska ligger de där och man kan lätt se och använda de som behövs för att måla sin tavla.
Men mina färger har på något sätt blivit nedhällda i en burk och blandade. Så att det bara finns strimmor av de ursprungliga färgerna och resten är en enda gröt.
Utmaningen var att plocka upp färgerna på paletten igen och sortera dem.

Det lät så himla skönt att ha en palett med färger klart avgränsade från varandra att jag ville gråta. Det gjorde jag inte utan nöp mig själv så hårt i handen att jag fick märken. Nu i efterhand kan jag ju tycka att det hade varit klokare att gråta...

Jag måste också erkänna att jag är lite rädd för att sticka ner fingrarna i den där burken. Jag vet ju liksom inte vad som kommer upp och det känns rätt jobbigt. Förhoppningsvis fixar jag det. Jag har ju inte så mycket val. Mitt liv kan inte fortsätta som det gör nu. Det går bara inte.

Jaha?

Apatin gör sig påmind.
Antingen måste jag tvinga in mig själv i ett kreativt rus och låtsas att allt är bra eller så sitter jag still och mår dåligt. Det är bara att välja.
Oftast väljer jag det första, men problemet är att jag blir så trött av att använda så mycket energi att jag snart bara sätter mig ner och gråter.

Det ser så bra ut. När jag pratar med läkaren låter det så bra. Varför känns det inte bra då?
Ständig fråga, ständig trötthet.

Inte ens blommorna ger någon större tröst eller lugn.
Jag vill inte, jag orkar inte!
och en vecka kvar i skolan... kämpa, kämpa. Sedan kan jag lägga mig ner och gråta.

Bra och dåliga dagar

Vissa dagar känner jag direkt när jag vaknar att det inte kommer att bli bra. Vilket ju förvisso är fel inställning och då blir det sällan bra, jag vet! Men då man bara vill sitta hemma och gråta, men måste gå till skolan då blir det inte en bra dag hur mycket man än försöker.
Nu har jag haft två supertrötta dagar då jag knappt kunnat göra någonting. Det är tur att skolan så smått somnat in i sommarlov och alla prov är avklarade för min del. Idag känns det bättre och jag har vissa förhoppningar om att kunna göra det jag föresatt mig idag. Två saker. Det borde inte vara så svårt kan man tycka...

Jag har funderat lite över mitt analyserande också. Så fort jag mår sämre börjar jag analysera varför. T.ex. jag har sovit dåligt, det är dålig stämmning på skolan, jag är stressad för ett prov osv. osv.
Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt att göra så. Ibland är jag ju bara ledsen utan att jag kan komma på en orsak. Och sanningen att säga så är nog "orsakerna" lite mer ursäkter än egentliga orsaker. Det är inte friskt att vilja sitta och gråta för att man har sovit en haltimme för lite under natten.

Det får nog bli trädgårdsterapi i helgen. Plantera om växter och lyssna på fågelsång. Sitta still och strunta i att det finns något som heter tid.

Snart sommarlov

Jag borde nog höja medicinen. Det har varit en konstig vecka.
Men jag vill få sommarlov först. Jag blir så konstig av att höja medicinen och jag vill hellre minnas de sista veckorna i skolan lite låg, än i ett totalt kaos.

När skolan är slut ska jag sätta mig ner och planera min sommar. Skriva vardagsschema och bestämma var och när jag ska resa någonstans. Hälsa på släkt, hälsa på vänner, hälsa på klasskamrater, allt för att slippa vara apatisk i lägenheten. Fast det är kanske det jag borde vara. Jag har ju inte energi att göra allt jag tänkt...