Dag 30 - Mina förebilder

Jag har inte direkt några.
När jag var yngre tyckte jag att det var lite konstigt med folk som hade idoler... Jag förstod liksom inte vad det skulle vara bra för.

Jag kan beundra vissa människor, men förebilder... nej, jag vet inte.

Dag 29 - Min favoriträtt

När jag är deprimerad vill jag inte äta alls.

När jag är "vanlig" har jag inte heller något större matintresse. Jag är glad för det mesta som någon annan lagar...
Men hasselbackspotatis är ju aldrig fel.

Jag har varit halvvegetarian i omgångar, men det har alltid slutat med att jag gått ner för mycket i vikt så jag har fått sluta. Det var ju dagens bantningstips ser jag. Det kanske är så jag ska göra för att komma i mina kläder som av någon anledning krympt...

Mattidningar är ju inte heller för mig. Jag bläddrar snabbt förbi all mat och tycker det ser jobbigt ut, sedan fastnar jag vid efterrätterna och vill laga allihop.

Dag 28 - Det här saknar jag

Jag vet inte.
Rent materiellt saknar jag ingenting.

Känslomässigt saknar jag en framtid och en framtidstro.

Att ha vännerna lite närmare hade ju inte varit fel heller. De är spridda över sverige och världen.

Jag kan också få en rent grym hemlängtan ibland. Jag saknar Norrland!
Ljuset på sommaren, snön på vintern, närheten till släkten, dialekten...

Dag 27 - Min favoritplats

Min favoritplats är sommar vid sjön.
Där finns sandstrand, grillplatser och gott om träd att luta sig mot.
Att bara sitta där och grilla pinnbröd medan solen går ner bakom träden är vila och lugn. Fantastiskt!

Här finns ingen sjö, bara havet och det är inte lika lugnt...

Dag 26 - Mina rädslor

Jag är mest rädd för mig själv faktiskt.
Andra har fobier, men jag vet att det farligaste som finns är jag och min sjukdom.

Dag 25 - Miljö

Undrar vilken miljö som menas?
Naturen, hemmiljön, skolmiljön eller någon helt annan miljö?

Oavsett vilken, så är alla miljöer viktiga för oss.
Jag brukar säga att jag är mer estet än jag vill kännas vid. Jag klarar inte av fula miljöer. Fula hus, fula vägar...
Ofta kan jag stänga in mig själv i en bubbla och låtsas att jag inte ser det som är fult, men det tar energi från mig.

Jag tänker ofta att jag ska bli bättre på att ta hand om vår stora miljö, naturen. Försöka handla mer ekologiskt och närproducerat. Vara duktigare på att sopsortera och släcka lampor. Inte duscha så länge och så varmt...
Jag orkar ett tag, sedan faller jag tillbaka igen. Men jag tänker inte ge upp. För tillfället är det sopsorteringen som fått sig ett uppsving. Man kan sortera nästan allt och det mesta är plast. Min kommun har dessutom börjat samla in all plast i samma kärl, så jag behöver inte hålla reda på vad som är hård- eller mjukplast. Det underlättar betydligt och jag sorterar duktigare nu än innan.
Hejja mig!

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Oftast trötthet.
Den liksom övermannar mig så att jag tillslut inte kan göra annat än att gråta.

Jag gråter också när jag blir arg. Det är inte så praktiskt för det är ingen som tar mig på allvar då och förstår att jag är arg.
Jag förstår dem, men det gör mig ännu argare...

Fast nu kan jag knappt gråta längre. Jag tror att det är något medicinen tagit bort. Jag har liksom inga känslor kvar. Fast jag kan skratta ibland utan att behöva låtsas, så någon nytta gör väl medicinen antar jag.

Dag 23 - Det här får mig att må bra

Det var en bra fråga, men vänner är ju något som hjälper mycket.

Att pyssla i trädgården är också något som jag mår bra av. Det är så skönt att bara gräva och se hur det växer. Till och med att rensa ogräs är rogivande.
Däremot är jag lite dålig på att komma ihåg att vattna, så det är inte alltid det växer sådär jättebra, men jag försöker komma ihåg så gott det går.

Dag 22 - Det här upprör mig

Det finns mycket som upprör mig.
Oftast är det människor. Idioter!
Det finns så många elaka, dumma och korkade människor i denna världen, så ibland undrar jag vart alla kommer ifrån.

Vad är det för fel på lite vanlig vänlighet?
Empati och respekt verkar vara rena utomjordiskan för vissa.

Vi har en tjej på skolan som pratar så mycket skit. Hon skvallrar och sladdrar så mycket att ingen tar henne på allvar längre. Ingen ger henne förtroenden för alla vet att det inte stannar hos henne. Jag undrar om hon förstår själv hur illa andra tycker om henne? Hon skulle ju bara behöva bita sig i tungan då och då för att bli en mycket uppskattad och omtyckt tjej.
Undrar om hon förstår det?

Jag orkar i alla fall inte lyssna. Jag blir bara irriterad och arg.

Dag 21 - Detta ångrar jag att jag inte gjort

Det underlättar kanske att läsa alla rubriker innan man skriver och tolkar...
Detta skrev jag ju om under vad jag ångrar att jag gjort eftersom jag ångrar väldigt lite. Det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på. Möjligtvis kan man be om förlåtelse om man gjort något dumt.

Jag har redan berättat vad jag ångrar att jag inte gjorde.

Mina demoner brukar vara arga för att jag fortfarande lever. De anser att jag borde gjort något åt det för många år sedan. I mina svaga stunder är jag beredd att hålla med.

Dag 20- Mina hobbies

Jag gillar att pyssla.
Ibland har jag svårt att sätta mig, men till och från är jag mycket effektiv. Ofta har jag en ljudbok i öronen och går helt in i min egen värld.
Broderier, scrapbooking, stickning, virkning, sömnad. Efter behag och lust.

Innan jag får en depression börjar jag ofta på stora projekt. Jag är så oerhört rastlös, så jag måste göra något.
Jag tror att kroppen förstår vad som är på gång och vill inte utan försöker skjuta bort det genom att göra saker. Det är ett bra sätt att lugna ner sig att låta fingrarna jobba. Viss koncentration behövs ju också och det tystar ju det värsta surret i huvudet.

Jag gillar också att gå i trädgården och pyssla. Det är så lugnt och skönt där.
Jag är inte särskilt bra på att odla, men några tomater brukar det bli och lite blommor. Trädgården finns ju mest till för att jag ska kunna fika där och ta siesta i solen.