Ångest

Jag märker att jag har mer och mer ångest.
Inte sådan förlamande utan en molande, uttröttande ångest. Det tar emot att göra saker. Jag behöver ljud omkring mig och ständig disktraktion för att slippa känna. Jag tvingar mig själv iväg på aktiviteter, men jag vill egentligen inte. Det brukar bli bra när jag väl kommer dit och aktiverar mig, men vägen dit är hemsk.

Just nu skulle jag gärna vilja att den där remissen kunde komma fram och gå igenom. En samtalskontakt hade underlättat, men jag känner mig inte tillräckligt nere för att ringa och försöka tjata. Jag orkar inte ringa och tjata heller. Bara tanken på det ger mig ångest...

Det kanske är lika bra att ta påsk och vakna lagom till sommaren.