Dramatik

Igår var en allt för dramatisk dag för min smak.
Jag klarar inte av sådant som Oslo, mitt hjärta går sönder!

Ändå kan jag inte sluta titta på nyheterna.

trötthet-biverkning?

Jag har varit så otroligt trött några dagar nu.
Jag höjde medicinen i veckan och funderar på om det är biverkningar?
Det skulle kunna vara det. Jag har inte gjort för mycket. Jag har inte snurrat iväg. Till och med tvättmaskinen i huvudet har stannat.

Mobbing

Jag läste ett väldigt bra inlägg på Saaris blogg om mobbing.
Jag har stått på båda sidor, men kanske mest varit osynlig och någorlunda neutral.
Jag hade alltid minst en vän. Oftast flera, men vi gick inte i samma klass alltså umgicks vi inte på skolan trots att vi hade raster samtidigt. Vi umgicks desto mer efter skolan.

På högstadiet blandades klasserna och jag drogs med i en mobbing som pågått under hela låg- och mellanstadiet i en av de andra klasserna. Jag "hjälpte till" att mobba i kanske en månad innan jag insåg vad vi höll på med. Då tystnade jag.
Jag sa inte emot, men jag slutade vara elak. Vilket egentligen inte är bättre någonstans...
Numera är den mobbade och jag bra kompisar. Vi gick igenom mycket i slutet av gymnasiet och kom överens om att det inte börjat bra, men vi började om. Det var stort!

Jag var, som sagt, aldrig mobbad. Däremot blev jag lite osynlig på mellanstadiet. Från att ha varit en mycket bestämd tjej till att bli en mycket orolig tjej. Jag var inte överdrivet bra på något och depressionerna började komma krypande. Samtidigt som jag hade bra vänner och en fin familj. Det känns så delat och konstigt.
På högstadiet fick jag världens bästa vänner. De stod bredvid mig i vått och torrt och jag har dem kvar än idag. De stod ut med mina svägningar och de höll om mig när jag grät. De peppade mig när jag inte trodde på mig själv och de tvingade mig att äta när jag inte hade vett nog att göra det.

Jag inser att jag är lyckligt lottad!
Jag har vänner som alltid ställt upp för mig. Jag har inte alls varit lika duktig. Oftast har jag vikit undan och inte sagt något. Varken för eller emot påståenden om mina vänner. Jag är nog en ganska feg person.

Regn

Idag regnar det i större delen av södra Sverige.
Det passar mig perfekt. Då kan jag ta dagen i ett långsamt tempo, plugga lite och dricka massor med te.
När det är sol så "ska" man ju gå ut. Det har jag inte riktigt tid med. Jag behöver plugga, men jag är dålig på att läsa böcker. Jag kommer bara några sidor sedan är det antingen tråkigt eller så somnar jag. Det kanske hör ihop. Tråkig kurslitteratur = akut sömnighet.

Förutom de måsten som hela tiden ligger och gnager på mitt inre så är denna sommaren den bästa på mycket, mycket länge. Jag oroar mig redan för hösten. Veckorna går för fort och jag hinner inte med det jag vill göra. Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Det är en stor utmaning att försöka leva i nuet. Att verkligen försöka att inte tänka på hösten.

Medicinslarv

Igår slarvade jag och glömde morgonmedicinen.
Jag märkte det till lunch då jag blev trött och yr, så nu vet jag det. Det är ingen bra idé att slarva med medicinen för jag mår därefter.
Tur att jag inte hade något viktigt för mig i alla fall. Jag kunde ta medicinen och lägga mig och sova en timme. Sen mådde jag bra igen. Lite segare än vanligt kanske.

Idag ska jag försöka ta tag i skolarbetet. Jag saknar ju ett par prov som jag ska göra i höst istället och då är det väl bäst att plugga så jag klarar dem.

Lycka?

Den nya medicinen verkar fungera.
Jag är piggare och gladare än på många, många år.

Bra medicin, eller sommarlov. Det kan vara vilket som.

Dock är det jobbigt att somna när hela huvudet surrar. Det känns som att jag har en tvättmaskin i hjärnan. Trots det kan jag inte hitta några trådar att "acceptera och låt gå". Det finns inga tankar, bara surr och snurr.
Lätt stressande.
Är det en biverkan kan jag ta det. Det är bättre än depression.