Dag 19 - Detta ångrar jag att jag gjort

Jag brukar alltid säga att det man ångrar mest är det man inte gör.

Jag ångrar att jag inte gick fram och hälsade på J när jag såg henne i min stad. Jag kunde ju i alla fall frågat om det inte var hon, för jag vara bara nästan säker. Nu finns hon inte mer och jag får inte någon fler chans...

Det mesta jag ångrar har med andras död att göra. Jag undrar varför det är så svårt att prata om?

Dag 18 - Något som räddat mitt liv

Mina vänner!
Helt klart. Jag vet inte vart jag varit utan dem. Om jag varit alls.

Fantastiska människor som accepterar mig och tycker om mig för den jag är med alla mina fel och brister.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Jag har många bra minnen.
Lite överraskande då jag oftast tycker att jag inte minns något...

Något av det bästa är studenten. Att känna att jag klarade det!
Att inse att jag aldrig behöver träffa min klass igen om jag inte vill.
Det var en natt av glädje, kramar, dans och glada vänner. Min klass såg jag inte röken av när jag väl lyckats ta mig till mina vänner.

Sedan en lång promenad med mina bästa vänner och te i ett kök fram till första morgonbussen hem.

Dag 16 - Döden och livet därefter

Eftersom jag är kristen tror jag på himlen.
Jag har dock vissa problem med detta. Tänk alla miljoner människor som dött sedan människan uppfanns. Borde det inte vara väldigt trångt i himlen?

I övrigt har jag alltid sett döden som en befrielse. Det låter inte så sunt när jag ser det sådär i skrift, men så är det för mig. Att bara försvinna är som en dröm för mig. Med betoning på dröm. Jag skulle tro att jag blir 100 år gammal tillslut... Jag har bra gener att gå på.

Jag har inte helt uteslutit återfödelse, men det brukar jag inte tala så högt om när jag är i kyrkan :)

Dag 15 - Mina drömmar

Jag hoppar över denna så länge.

Dag 14 - Institutioner

Har jag ingen större erfarenhet av.

När jag gick på gymnasiet brukade vi skoja om institutionella gardiner. De är nästan alltid fula med stora konstiga mönster. Sådant som hänger på skolor och vårdcentraler. Detsamma med konsten. Fullständigt meningslös bara för att den inte får provocera någon eller sticka ut.

Man kan ju fråga sig vad som skulle vara så provocerande med enfärgade gardiner?

Estet som jag är håller jag mig så långt borta som möjligt från allt vad sjukhus heter. De få gånger jag hälsat på vänner där har jag fått ont i ögonen. Det är märkligt hur ett tråkigt och fult rum kan orsaka närmast fysisk smärta i mina ögon...

Det var också det främsta argumentet jag hade mot att bli inlagd i början av min resa. Såhär i efterhand kan jag känna att det nog hade varit bättre om jag förhållit mig lite mer positiv, så att de kanske kunnat lägga in mig och jag kunde fått medicin och hjälp fortare. Men just då kunde jag inte föreställa mig något värre än att måsta sitta och titta på fula saker dagarna i ända.

Dag 13 - Den här veckan

Det är ju passande att skriva om det nu när det är fredag.

Veckan har gått på som vanligt med skola, skola och skola. Där får jag även min dagliga dos socialt liv. När jag väl kommer hem är jag trött och sitter bara i soffan.

Jag är ju trött i skolan också. I tisdags höll jag på att somna på en lektion. Det var riktigt jobbigt. Jag kunde liksom inte stå emot, ögonen gick bara i kors.

Jag har även varit lite stressad, så i måndags skrev jag en lista på saker som behöver göras och portionerade ut det på dagarna. I tisdags var det dammsugning, igår tvätt och disk och idag ska jag ta tag i återvinningen som svämmar över...
Det känns mer överkomligt om jag bara behöver göra en eller två saker/dag. Då blir det gjort! Annars springer jag mest omkring och börjar på allt, men slutför inget. Alternativt blir jag övermannad av allt som ska göras och fastnar i soffan.

Dag 12 - Kärlek

Det är svårt med kärlek.
Jag har en mycket fin människa att dela livet med, men på sistonde har jag distanserat mig mer och mer. Det oroar mig lite...

Sist vi sågs fick jag känslan att det var sista gången någonsin. Så är det ju inte och så vill jag inte att det ska vara, men jag tror att det är en varningssignal att ta på allvar. Jag vill inte kasta bort en bra människa och många fina år nu när jag äntligen har hittat någon som är bra.

Någon jag litar på och älskar. Någon jag varit otroligt kär i på ett rätt pinsamt sätt faktiskt :)

Dag 11 - Mina syskon

Är bara ett.
En liten syster. Eller liten och liten... 3 år yngre än mig.

Hon är en frisk fläkt de få gånger jag träffar henne. Hon bor ju kvar i Norrland med resten av släkten.
Vi har en del gemensamma intressen, men hon är ute på krogen mycket mer än vad jag är och hon har ett socialt kontaktnät som heter duga. Otroligt öppen och nyfiken är hon och hon får vänner vart hon än vänder sig.
I det är vi rätt olika hon och jag.

Dag 10 - Min framtid

Här blev det svårt.

Jag antar att jag kommer att jobba med det jag utbildar mig till. Kanske inte på heltid, men jag får förhoppningsvis lön så att jag klarar mig ändå.

Gifta mig? Skaffa villa, vovve, volvo och barn?
Antagligen, men jag har egentligen ingen lust och inget hopp.

Det är när jag funderar över framtiden som ångesten kommer.
Det är när jag funderar över framtiden som jag inser att jag fortfarande är sjuk, även om jag är mycket friskare nu än förut.
Att leva i nuet är egentligen inget problem. Det går på rutin, le och se glad ut. Det är vetskapen att jag ska fortsätta leva så som är jobbig.

Jag flyr, men eftersom jag inte vet vad jag flyr ifrån blir det svårt att göra något. Att möta mina rädslor då jag knappt har några eftersom jag inte orkar bry mig om att vara rädd...

Dag 09 - Min tro

Med risk för ett långt inlägg...
Jag är kristen, passar det inte så sluta läsa nu!

Jag har alltid haft en dragning till Gud. Sökt och letat sedan jag var liten.
I och med konfirmationen blev jag upptagen i en fantastisk gemenskap som räddat mig på många sätt. Jag fick vänner som accepterade mig för den jag var!

Jag tillhör Svenska kyrkan (enligt vissa är man inte kristen då...) och trivs bra där, men jag har insett att det är mycket stor skillnad på kyrkan beroende på var man bor. I Norrland fanns församlingar där jag passade in. Accepterande församlingar där predikan kan bestå av att prästen skapar en lerkruka.
Här i södern handlar det mer om skuld och skam...

Min Gud är kärlek.
Kärlek som jag fått i överflöd i mina Norrländska församlingar. Kärlek som saknas i några av de sydländska...

Jag tror inte att det är Gud som gjort mig sjuk. Jag tror att det finns mycket i livet som är just livet.
Gud lovar oss en bättre värld efter denna. Jag kan bara hoppas att det händer snart.

I mina sämsta stunder brukar jag be om jordens undergång. Det skulle vara skönt med en ny värld!

Dag 08 - Arv

Arv?
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an den rubriken...

Visst, jag kan se mönster i min släkt som stämmer med min sjukdom. Framför allt på mammas sida av släkten.
Men jag ser också mycket som inte alls har med saken att göra.

Jag hoppas att jag har ärvt många gener från pappas sida av familjen. Där är de pigga när de blir gamla och ingen demens så långt ögat kan nå. Det hade varit skönt att veta vad man heter och vart man bor även då man passerat 75 om man får leva så länge...

Dag 07 - Min bästa vän

Jag har en fantastisk vän!

En vän som hållit om mig när jag gråtit.
En vän som skrattat med mig och ordnat roliga fester.
En vän som tvingat mig att äta och varit riktigt, riktigt jobbig.
En vän som förstår vad jag tänker.
En vän som avslutar mina meningar och jag hennes.
En vän som brottas med egna sjukdomar och plågor.
En vän som tvingar mig att prata och tala om vad jag känner.
En vän som jag delat livet med.

Världens bästa vän!

Dag 06 - Mina föräldrar

Ja, vad ska jag skriva om dem?
De är den första generationen akademiker från bondesläkter.
Mamma jobbar inom IT och pappa inom vården.

De bor i samma stad i Norrland, men är skilda och omgifta båda två.
Jag har därmed några bonussyskon som jag knappt känner.

Jag skulle beskriva min relation till dem som skaplig. Inte jättebra, men absolut inte dålig. Jag kan prata med dem om mycket. De ställer upp om jag behöver hjälp på olika sätt. De är bra föräldrar helt enkelt.