Julfirande

Julfirandet har gått över förväntan.
Antingen är det medicinen som börjat ta eller så hjälpte det helt enkelt med många tupplurar och inget ansvar.

Jag hade fasat för helgen, men fick fel. Det var bara en kväll som var nära hysteri, men då fick jag bädda och sova medan de andra fortsatte med sitt prat.

Nu ska jag packa om inför långresan över nyår. Ibland är Sverige alldeles för avlångt och tågen alldeles för opålitliga. Jag hoppas att jag kommer dit jag ska när jag ska...

God fortsättning på det gamla året!

Jullov!

Nu, äntligen är terminen slut!
Jag känner stressen rinna av mig. Jag har ändå försökt varva ner de senaste veckorna sedan jag fick min sjukskrivning, men nu blir det vila.

Jag hoppas verkligen att jag kan få fortsätta på halvtid när vårterminen börjar. Det behövs. Världen snurrar i sin takt och det kanske jag måste acceptera, men jag vill inte försöka anpassa mig mer. Jag vill leva mitt liv på mina villkor. Om det innebär att jag får leva hälften så fort som alla andra må det väl så vara. Jag orkar ju ändå inte följa med på allt roligt som mina kamrater gör. Då är det bättre att orka med hälften och må bra än att försöka följa med på allt och må dåligt.

Sedan ska jag bara försöka leva i min egen takt också. Det är nog lättare sagt än gjort, tyvärr...

känslostormar

Det är något jag har svårt för.
När andra människor stormar runt omkring mig. Det var en sådan dag i skolan igår. Klasskamrater som var arga, ledsna, glada och allt blir kaos i mig.
Jag liksom absorberar känslorna från andra.

Vilket ofta leder till att jag drar mig undan.
Jag kan inte vara ett stöd för de som mår dåligt för jag kvävs av deras ledsna ögon.
Jag orkar inte umgås med de som skrattar för jag kan inte skratta av hjärtat.
Jag blir otroligt stressad av de som är arga för de sänder ut så mycket energi.

Det ska bli oändligt skönt med jullov!

När världen slutar snurra...

...blir jag otroligt trött.
Jag förstår nu att jag har gått på högvarv större delen av hösten. Nu när jag lugnar ner mig (försöker i alla fall) så blir jag så trött, så trött.
Inte för att min halvtid går sådär fantastiskt bra mitt i allt julstök, men mitt samvete blir lättare när jag inte behöver hinna med allt.

Jag har funderat och funderat över en ordentlig presentation. Jag har sett lite olika varianter på andra bloggar. Samtidigt är det väldigt skönt att vara anonym. Jag behöver inte oroa mig för att mina vänner ska trilla in här av misstag och få läsa en massa tankar. Framför allt skulle de ju kunna slippa mina dåliga dagar... Det får de nog av ändå.

Samtidigt så är det ju roligare att läsa bloggar om man vet vem som skriver. Så frågan är nog egentligen om jag vill att fler ska läsa vad jag skriver?
Och då får jag genast lite tankeproblem för vill jag att fler ska läsa borde jag ju ha något "riktigt" att skriva om.

Halvtid

Nu har läkaren fått tummen ur och gett mig en sjukskrivning på 50%.
Det är mest skönt, även om det är ett misslyckande. Hur ska jag någonsin kunna jobba om jag inte ens klarar skolan?

Fast egentligen vet jag att det hade varit bättre att inte gå heltid i höst. Egentligen vet jag att det var nog redan vid höstlovet. Någon gång i framtiden ska jag kunna se mönstren redan då jag kliver in i dem. Som det är nu ser jag ju bara mönstren när det är för sent.
Inte riktigt sant. Jag ser mönstren nu, det gjorde jag inte tidigare så det blir faktiskt bättre.