Förlorad vecka

Denna veckan är en förlorad vecka.
Min samtalskontakt ska boka en tid hos läkaren åt mig. Hon tyckte att jag var för nere för att kunna jobba ordentligt med henne. Troligt, jag mådde inte alls bra när jag var hos henne och jag vill helst bara sitta hemma och gråta.
Men jag biter ihop och går till skolan. Inte för att jag orkar, inte för att jag är vidare effektiv när jag är där, utan för att jag vet att om jag stannar hemma kommer jag vara ännu mer stressad när jag väl kommer tillbaka. Mer stress = ångesten kommer krypande...

Då är det bättre att gå dit och le och se glad ut och ta smällen när jag kommer hem istället.

Tröttheten

Denna ständiga trötthet.
Jag skulle nog kunna sova hur mycket som helst om jag bara hade ro att lägga mig ner. Lite ledsen blir jag också när jag, i bästa fall, känner mig pigg 1h på eftermiddagen. Undrar hur man gör för att bli piggare?
Psykologerna skulle säkert säga motionera mera. Det skulle jag vilja göra, men tröttheten gör ju att jag inte kommer iväg och hemma kommer jag inte igång... men jag vet att jag borde.

Om inte annat så för att tappa lite vikt och känna att kroppen är med mig igen. Mitt mål i somras var att börja träna, men det lyckades jag inte med. Hur ska jag lyckas nu när jag har skolan att orka med också?
Fast jag vet att jag borde och att jag är gnällig just nu.

Dessutom börjar jag bli less på allt valtjafs. Kan det inte bara bli måndag och klart! Jag vet ju vad jag ska rösta på, även om jag inte är säker på att det gör någon skillnad...

Lite bättre

Efter några dagars vila känns det lite bättre.
Jag har fortfarande mycket svårt att tro att jag ska klara hela terminen utan att falla. Jag tror inte heller att medicinen kommer att hålla mig uppe. Det hjälpte ju inte denna veckan...

Jag funderar på att säga upp min samtalskontakt. Jag kände att jag höll på att spricka när jag kom dit, men de vill inte att jag ska komma varje vecka. Jag har väl inte mer problem än så, men jag känner tydlig skillnad på mående om jag får prata av mig varje vecka eller varannan. Hur förklarar jag det?
Hur förklarar jag att det alltid känns som att jag stör när jag kommer dit? Att någon annan borde ha min plats och min tid.

I helgen ska jag ta det lugnt och försöka att inte tänka på skolan. Försöka att inte tänka alls vore nog säkrast...

Sjukdag

Det blev en hemmadag igår. Jag var alldelens för trött för att orka tänka på att gå till skolan. Inte för att jag kunde sova under dagen, men jag fick i alla fall lite vila och ensamhet.

Idag är det nya tag. Inte för att jag är så mycket piggare, men det blir nog bra. Det är inte lika lång dag idag, så jag kan gå hem innan jag somnar.

Det är märkligt hur man kan orka så olika mycket olika dagar. I helgen orkade jag allt och lite till, men igår fanns det inget jag orkade. Jag antar att jag använde all energi i helgen och sedan fanns det helt enkelt ingen kvar.

Utebliven vila

Jag har inte fått vila i helgen, för vi har haft projektarbete i skolan. Detta leder till att jag är vaken nu. Jag kunde inte somna om när jag vaknade vid 5.

Jag har god lust att sjukanmäla mig idag och imorgon och på så sätt få min vila. Jag skulle behöva det. Man ska inte sitta och gråta för att man måste gå till skolan.

Å andra sidan är jag nästan helt övertygad att jag kommer gå dit ändå och gå hela dagen och större delen av kvällen för att det förväntas av mig. Jag har uppgifter att göra och om inte jag gör dem måste någon annan göra dem. Det känns taskigt mot andra, samtidigt som jag vet att jag är destruktiv mot mig själv om jag gör allt jag ska, men inte orkar.

Beslut, beslut...