Jag kanske klarar det.

Terminen rullar på och jag klarar mig.
Meningslösheten har släppt, tröttheten också för det mesta.
Tänk om jag klarar hela terminen!

Enda molnet på min himmel är att min samtalskontakt inte kallat mig. Nu ville jag ju gärna avsluta och klara mig själv, men hon var rätt mån om att ha kvar mig. Då kan man ju fundera på hur svårt det ska vara att skicka en kallelse?
Jag gillar inte när människor säger saker som de sen inte gör. Det får mig att känna mig bortglömd.

Dessutom är det nya frågor som kommer upp när jag mår bra.
Jag kanske får se om skolkuratorn har tid. Hon är i alla fall ärlig med vad hon hinner och inte.

Medicinsänkning

Jag var hos läkaren förra veckan.
Han var stressad. Sådant irriterar mig lite. Jag hade velat säga mer, fråga mer, men han hade inte tid att lyssna och det märktes så väl.

Jag ska sänka min ena medicin. Det har inte ens gått en vecka och jag känner mig redan mycket ledsnare och mer sårbar. De små demonerna som hade försvunnit ut i kulisserna sitter åter på min axel.

Jag ger det två veckor, är det fortfarande sämre då så höjer jag igen.

Sömn

Jag såg ett väldigt intressant program nu på morgonen: "Dödstrött".
Det handlade om vad sömnbrist gör med människor. Har du möjlighet, se den!

Lite otäckt också med tanke på att jag har sovit halvdåligt i flera år...
Samtidigt som den ger mig en insikt om att jag kanske inte ska kämpa mig igenom dagen när jag är så trött att jag somnar på lektionerna. Det kanske är bättre att gå ifrån och ta 30min tupplur för att kunna vara mer med efteråt.
Jag ska försöka och se om det är genomförbart.