Duktiga jag!

Jag ringde KBT-tanten.
Duktiga jag!
Däremot blev jag inte mycket klokare av det... Anledningen till att hon inte ringt upp var ju att läkaren inte hört av sig.

Jag har mycket svårt att tro att jag kommer att gå till skolan imorgon. "Feber" kanske...? Det blir nog bra.
Jag önskar ju bara att någon kom och höll om mig och stannade världen en stund. Ibland tror jag att jag måste flytta ut i skogen och bli självförsörjande eller gå i kloster eller nåt. Bara för att världen ska gå i mitt tempo. Snurra lite långsammare...

Ska det vara så svårt!