tisdag 2 mars 2010

Samtal?

Jag var hos den otrevliga sjuksköterskan idag. Hon bokade in en ny tid med mig efter att jag har träffat läkaren. Jag funderar på varför jag fortfarande går med på att gå dit? Det är nog en av mina destruktiva demoner som vill ha näring för jag mår sällan så dåligt som när jag går därifrån.

Detta med bemötande. Första gången hos sjuksköterskan bara rann allt ur mig, hela mitt livs historia. Jag fick med mig självuppskattningspapper hem att fylla i till nästa gång. Andra gången ”rättade” hon papper och konstaterade att jag var deprimerad och har ångestproblematik.
Jag tror att det var ungefär här det gick fel. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som blev fel. Jag kanske blev för besviken när jag inte fick läkartid förrän drygt en månad senare. Mina demoner gillade det. Det bevisar hur värdelös jag är och att jag inte alls är sjuk utan borde rycka upp mig och göra sånt som ”alla andra” gör! Det är intressant att de kan säga så till mig, trots att jag tjugo minuter tidigare fått se svart på vitt att jag faktiskt har vissa problem med mitt psykiska mående.

Kanske uppstod problemet nästa gång jag kom dit. Då det egentligen inte fanns något att prata om, men då sjuksköterskan ändå ställde frågor hade hon inte tid att lyssna på svaret. Hon ställde nya frågor mitt i mina svar. Det var då jag gav upp. Om jag inte hade haft en bra skolkurator hade jag gått hem och avbokat alla tider, sjuksköterska, läkare, allt! Jag är van att folk i allmänhet inte har tid att lyssna på det jag har att säga, inte har tid att vänta på svaren utan springer på för fort. Jag hade förväntat mig att en person som jobbar på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen skulle ha ett lugnt tempo och kunna vänta på att jag ska tänka, formulera mig och uttala svaren på frågorna.
Jag hade fel. Det är därför jag tycker att hon är otrevlig.

Nu står allt mitt hopp till en läkare. De är ju inte kända för att ha tid, så jag har nog tappat hoppet redan innan jag har träffat läkaren. Jag vill bli tagen på allvar, men för att bli det måste någon ha tid att lyssna. Tid att vänta på att jag ska bryta igenom, inte bara se demoner och den vackra fasaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar