Nästan en vecka till

Nästan en vecka till lagd till handlingarna. "Inget konstigt alls" melodifestivaltittare som man är.

Var hos läkaren idag. Fick med mig medicin och en bok om depressioner hem. Vilket triggade igång flera demoner. Den starkaste var så otroligt arg på mig för att jag inte had gått till vårdcentralen istället. Då hade jag fått medicin för flera månader sedan!

Det är konstigt hur hjärnan fungerar. Det var helt verkligt för mig att jag hade valt fel och att jag borde gått till vårdcentralen istället. Egentligen så vet jag ju att jag aldrig hade gått dit. Jag vet ju det. Det var en kamp att ta sig till öppenpsyk och där visste jag ändå att de visste vad de höll på med. Mina demoner var så starka när jag sökte dit att det inte är säkert att en läkare på vårdcentralen hade kunnat se igenom dem. Det hade behövts en stor portion tur.

Nu, lagom till att jag får lite hjälp från psykiatrin, börjar jag bli frisk av mig själv. Det är såndant väntetider gör. När jag sökte var det något av det djupaste jag har upplevt i depressionsväg. När jag fick komma till första samtalet med (den onda) sjuksköterskan var jag halvvägs upp igen. Det faktumet gör det ju att det kommer att vara oerhört svårt för mig att bedöma medicinernas effekt.

På den positiva sidan kan jag ju skriva att om jag bara tar det lite lugnt så kommer jag upp igen. Med eller utan mediciner. Kanske är det så att medicinernas effekt märks först när jag börjar gå "för fullt" igen. När demonerna pressar på lite extra för att jag borde klara allt som alla andra klarar... Det är en spännande tid jag lever i.