...verkar vara den nya tiden att vakna på. Innan jag fick medicin var det kl 5. Personligen tycker jag att fem är bättre. Då kunde jag ju vrida mig en timma och sedan gå upp. Nu vrider jag mig en timma och sedan är klockan ändå mitt i natten. Somna om är visserligen skönt, men det resulterar i att jag knappt tar mig upp alls då jag ska. Jag får väl helt enkelt hoppas att detta också är en biverkning som går över på sikt.
Jag blir lite rädd när jag läser på internet om recidiv depression. Det är ingen diagnos som jag har, men jag misstänker att den kommer. Jag borde helt enkelt inte läsa så mycket på internet. När jag gör det känns det ju som att jag aldrig kommer att bli frisk och det är väl egentligen bara depressionen som spökar i min hjärna.
Jag fortsätter vänta på de positiva effekterna av medicinen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar