Hemmahelg

Trött så det svider i ögonen, men med en helg hemmahelg framför mig känns det ändå bra. Sedan en hel veckas underbart skollov. Jag hade inte orkat länge till.
Kraven tynger och tillslut bryr jag mig inte om något, gör inga uppgifter och får självklart dåligt samvete...

Vila är vad som behövs i helgen och i veckan, sedan orkar jag förhoppningsvis kämpa fram till jullovet.

Frågan gnager fortfarande. Hur ska jag någonsin klara av att jobba heltid?
Jag kan inte förstå detta. Kanske ska KBT-tanten kunna hjälpa mig med det. Men egentligen, ärligt, så tror jag inte det. Jag tror att jag borde prata klarspråk med både henne och läkaren och säga att jag orkar inte. Jag är inte ens säker på att jag vill förändra mig. Jag är inte ens säker på att det är mig det är fel på.
Jo, ibland är det mig det är fel på, men de rösterna känner jag ju igen och jag vill inte väcka dem med nån form av terapilogik. För KBT verkar vara väldigt logiskt och tala till intellektet.

I själva verket har jag nog jobbat rätt mycket med KBT själv redan. Det är bara det att de positiva tankarna och den positiva attityden håller inte i längden. Det finns något som är starkare än jag. Demonerna som jag kan brotta ner, men inte övervinna. Det blir tröttsamt i längden...