...och då skriver jag inget.
Jag har inte ens orkat skriva av mig allt skräp.
Nu känner jag mig mer på banan igen, även om jag ska försöka kontakta vårdcentralen och få lite prover tagna. På rekommendation av min samtalskontakt. Hon tyckte jag var lite väl trött jämt... Fast jag tror att det beror på att jag gör mer än jag orkar, men det kan ju vara fint att utesluta järnbrist och sånt. Frågan är ju bara hur jag tar mig igenom vårdcentralen utan att de ska veta att jag är deprimerad? Jag vill helst inte att det ska synas i deras journaler. Jag är rädd att inte bli bemött på ett bra sätt när jag söker för något annat. Även läkare är fulla av fördomar...
Första utmaningen blir väl att få en tid överhuvudtaget. Det är inte tvärenkelt om man inte är sjuk "på riktigt"...
måndag 11 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar