Oftast trötthet.
Den liksom övermannar mig så att jag tillslut inte kan göra annat än att gråta.
Jag gråter också när jag blir arg. Det är inte så praktiskt för det är ingen som tar mig på allvar då och förstår att jag är arg.
Jag förstår dem, men det gör mig ännu argare...
Fast nu kan jag knappt gråta längre. Jag tror att det är något medicinen tagit bort. Jag har liksom inga känslor kvar. Fast jag kan skratta ibland utan att behöva låtsas, så någon nytta gör väl medicinen antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar