Dag 09 - Min tro

Med risk för ett långt inlägg...
Jag är kristen, passar det inte så sluta läsa nu!

Jag har alltid haft en dragning till Gud. Sökt och letat sedan jag var liten.
I och med konfirmationen blev jag upptagen i en fantastisk gemenskap som räddat mig på många sätt. Jag fick vänner som accepterade mig för den jag var!

Jag tillhör Svenska kyrkan (enligt vissa är man inte kristen då...) och trivs bra där, men jag har insett att det är mycket stor skillnad på kyrkan beroende på var man bor. I Norrland fanns församlingar där jag passade in. Accepterande församlingar där predikan kan bestå av att prästen skapar en lerkruka.
Här i södern handlar det mer om skuld och skam...

Min Gud är kärlek.
Kärlek som jag fått i överflöd i mina Norrländska församlingar. Kärlek som saknas i några av de sydländska...

Jag tror inte att det är Gud som gjort mig sjuk. Jag tror att det finns mycket i livet som är just livet.
Gud lovar oss en bättre värld efter denna. Jag kan bara hoppas att det händer snart.

I mina sämsta stunder brukar jag be om jordens undergång. Det skulle vara skönt med en ny värld!