Samtalsterapi

Det står i mitt sjukintyg att jag ska få samtalsterapi. Den har jag inte sett röken av än så länge...
Kanske är det så att jag måste ringa och tjata för att få det jag ska ha, men trots att medicinerna funkar och jag orkar mer och ser ljusare på livet så orkar jag inte riktigt bråka. Jag har viktigare saker att lägga energin på. Mina vänner t.ex. som jag knappt har pratat med under vintern för att jag inte orkat.
Skolan kräver sitt, även om jag fortfarande går på halvtid.

Egentligen förstår jag inte varför jag sitter och bortförklarar varför jag inte orkar ringa och fråga om något som jag borde få utan att fråga om det. Det borde komma en kallelse i min brevlåda eller som ett samtal till min telefon.

Men öppenpsykiatrin kanske har samma mystiska verklighetsuppfattning som jag har. Det som inte syns finnns inte. Så länge jag inte tjatar på dem så behöver jag ingen behandling.