Trött vecka

Trött, trött, trött...
Jag har somnat flera eftermiddagar i rad nu. Sovit konstigt på nätterna och vaknat kl 06. Drömmt om allt möjligt märkligt som jag inte kommer ihåg längre.

Med trötthet kommer tvivel och med tvivel kommer oro. Med för mycket oro kommer ångest och gråt. Min veckoplanering föll både igår och idag och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Egentligen borde det inte göra något för alternativen var både bra och trevliga, men ändå... det var inte mitt schema.

Blir mer och mer rädd för att börja skolan igen. Där kan jag inte påverka, inte bestämma. Samtidigt som en del av mig vill driva på och dra ner mig i djupet igen. En del av mig vill se hur djupt jag kan komma. En del av mig orkar inte mer...
Jag antar att det är den sjuka delen, men den är ju gjord av mig och en stark motståndare.

Det finns en anledning till att jag försöker sova så mycket som möjligt. När jag sover har jag vunnit. Då finns det ingen som bråkar med mig. Då är det lugnt och stilla och skönt. Jag har full förståelse för de apatiska...