Bilder

Fick en massa bilder av min psykolog idag. En av dem fastnade jag för och ska försöka fundera kring.

Hon beskrev känslor som färger på en palett. När allt är som det ska ligger de där och man kan lätt se och använda de som behövs för att måla sin tavla.
Men mina färger har på något sätt blivit nedhällda i en burk och blandade. Så att det bara finns strimmor av de ursprungliga färgerna och resten är en enda gröt.
Utmaningen var att plocka upp färgerna på paletten igen och sortera dem.

Det lät så himla skönt att ha en palett med färger klart avgränsade från varandra att jag ville gråta. Det gjorde jag inte utan nöp mig själv så hårt i handen att jag fick märken. Nu i efterhand kan jag ju tycka att det hade varit klokare att gråta...

Jag måste också erkänna att jag är lite rädd för att sticka ner fingrarna i den där burken. Jag vet ju liksom inte vad som kommer upp och det känns rätt jobbigt. Förhoppningsvis fixar jag det. Jag har ju inte så mycket val. Mitt liv kan inte fortsätta som det gör nu. Det går bara inte.