Jag kanske klarar det.

Terminen rullar på och jag klarar mig.
Meningslösheten har släppt, tröttheten också för det mesta.
Tänk om jag klarar hela terminen!

Enda molnet på min himmel är att min samtalskontakt inte kallat mig. Nu ville jag ju gärna avsluta och klara mig själv, men hon var rätt mån om att ha kvar mig. Då kan man ju fundera på hur svårt det ska vara att skicka en kallelse?
Jag gillar inte när människor säger saker som de sen inte gör. Det får mig att känna mig bortglömd.

Dessutom är det nya frågor som kommer upp när jag mår bra.
Jag kanske får se om skolkuratorn har tid. Hon är i alla fall ärlig med vad hon hinner och inte.