Det känns bättre.
Jag är inte lika trött, ledsen och orkeslös.
Vilket skrämmer mig lite för fallet blir så mycket längre ju högre upp man är.
Jag litar inte på livet. Jag vet att det rasar utan förvarning när man minst anar det. Därför är det lika delar skrämmande och skönt att jag faktiskt mår bättre.
Alla prov är klarade och godkända för denna terminen. Nu väntar ett långt, händelsefattigt sommarlov. Jag ska försöka ladda mina batterier utan att gå i dvala. Det är svårare än man kan tro.
Ofta när jag är ledig försvinner tiden. Jag äter frukost och sedan är det dags för middag. Var tiden däremellan tagit vägen har jag inte en aning om.
Jag går i en annan takt än resten av världen. Det är det som till och från gör mitt liv svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar