sommarlov

Det har varit skönt med sommarlov, men nu börjar skolan igen.
Jag bestämde mig till slut att höja medicinen. Jag insåg att det skulle behövas om jag ska klara mig i höst. Lite bättre tror jag att det blev, men det kan vara placebo också. Det spelar ju egentligen ingen större roll vilket det är bara det fungerar.

Ibland funderar jag på om jag verkligen inte bara ska plocka fram den där som jag vill vara och övertyga mig själv om att det är den jag är. Glad, trevlig, bestämd och inspirerande. På ett sätt hade det varit skönt att bara vara en bekymmerslös karaktär. Men samtidigt vet jag att den depressiva sidan alltid kommer tillbaka. Jag kan inte lita på att livet håller och rädslan gör att jag inte kommer vidare. Till viss del har jag redan gett upp. Jag lever, men jag tror inte på livet. Det gör att jag hamnar i någon sorts vaacum. Världen är något jag existerar i. Livet är något som flyter förbi.