Skenhelig

Jag var i kyrkan söndags. Det var något jag sett fram emot, men när jag kom dit var det bara jobbigt. Jag kände mig inte alls i balans.

Dessutom är alla så snälla där. De ler och pratar med en och jag orkar egentligen inte svara. Eller i alla fall inte i söndags.

Det känns som att jag spelar teater. Jag ler och svarar artigt, men helst skulle jag vilja gråta och gå därifrån. Det känns så falskt. Jag känns så falsk och jag gillar det inte. Det känns som att jag ljuger. Det gör jag ju inte, det är svårt att ljuga när man bara pratar om sommarvädret, men det känns så.

Sedan kunde jag inte somna heller utan hjärnan gick på i full fart. Helt speedad. Jag satte mig och tittade på kort istället för att sova. Inte så smart, men bättre än att lyssna på mina tankar i alla fall.

Den där lugna veckan blev det ju inte mycket av och snart börjar skolan igen...