Över en natt

Det är märkligt det där.
Hur jag kan vara nedstämd på gränsen till depression i 3 veckor och sedan bara vakna en morgon och vara "normal". Jag förstår ingenting.

Det är ju ganska skönt, men jag blir inte klok på min tillvaro om det ska komma och försvinna så snabbt.

Jag har även ringt till psykiatrin och bett om en kontaktperson. Det kunde ju vara på tiden eftersom jag har funderat på det i mer än 1 år. Tyvärr hade jag ju inte mod nog att säga det till nya läkaren när jag var där, men nu har jag fått tummen ur. Återstår att se vart det leder.